Sabeltaskan
I slutet av 1600-talet uppstod en typ av lätt kavalleri, som kallades husarer (ungerska huszár) och som snabbt fick efterföljare i de europeiska länderna. Särskilt utmärkande var den typiska husaruniformen, som blev likartad i de olika länderna. Den hade sitt ursprung i den ungerska folkdräkten med sina attribut. Ursprungligen bar då husarerna en liten säck knuten till sabelbärremmen och i denna säck förvarades mindre personliga tillhörigheter. Så småningom kom denna säck att mer och mer istället bli en väska, dvs taska, och den fick olika typer av broderier eller andra utsmyckningar, ofta i form av emblem som var typiska för en regent eller regemente. Taskan fick också efterhand allt längre remmar, som fästes uppe i sabelkopplet eller livremmen, och dessa remmar blev så långa att taskan kom att hänga ända nere i höjd med vaden och vid sidan om sabeln varför den fick namnet sabeltaska. Dess funktion förändrades också till att bli avsedd för förvaring av kartor, order och andra mindre detaljer men så småningom blev det framför allt en uniformsprydnad. När de första svenska husarkårerna, Putbus och von Platen, sattes upp 1757 utrustades de således med sabeltaskor och det finns en tavla som visar en svensk husar från 1760 med en sabeltaska prydd med tre kronor. Officerarna hade 1761 svart sabeltaska med gula kanter och kungligt namnchiffer (Wrangelska = gula regementet). Så småningom införde också andra regementen sabeltaskor och 1795 bestämdes att samtliga kavalleriregementen skulle bära sabeltaskor samtidigt som noggranna uniformsbestämmelser utfärdades men med varierande efterlevnad.				Smålandshusar 1849
För Smålands Kavalleriregemente (från 1822 Smålands Husarregemente ) fastställdes den första modellen 1798 och den infördes sannolikt samma år. För officerarna var plåten förgylld med ett rött ”smålandslejon” och rött foder i kronan. Manskapet hade samma plåt men av mässing och utan den röda färgen.
1830 infördes en ny modell. För manskapet bestod plåten då av en mässingssköld med ”smålandslejonet” och en hertigkrona som placerades direkt på skölden. För officerare behölls den gamla plåten med det röda lejonet men den kröntes nu av en hertigkrona, dock med rött foder i kronan, vilket annars skall vara blått i en hertigkrona.
1835 fick manskapet standardmodellen för alla husarregementen, en taska prydd med tre kronor.
1849 ändrades åter manskapstaskan. Man fick åter en plåt med en sköld med lejonet men nu var kronan fristående ovanför skölden och det var således egentligen två plåtar.
Sabeltaskan består av ett lock av lackerat läder, oftast svart. När locket fälls upp finns därunder en ficka av tunnare skinn och öppningen på fickan täcks av ett mindre lock som kan knäppas med en liten läderknapp.
På ovankanten av taskan finns tre ringar eller söljor för att fästa de tre långa bärremmarna i. Dessa i sin tur träs igenom ringar i sabelkopplet eller livremmen och knäpps med spännen, som hos officerarnas taskor var av mera utsmyckad modell. Remmarna var hos manskapet av läder men hos officerarna kunde de vara klädda med en mönstrad galon.
Sabeltaskorna togs ur bruk i samband med att den nya uniformen modell 1895 infördes.
Läs mera: Olof P. Berg, Sabeltaskan i svenska armén. Göta vapenhistoriska sällskap, småskrift nr 7, 1988. EibertEinarsson

.